En dag av kärlek
Idag ska du skänka de som står dig närmast en tanke eller en fin gest. Jag tycker att det är en fin dag, en bra dag. Det är inte så att jag älskar min nära mindre och jag uppskattar dem inte eller mindre de andra dagarna. Men jag kan inte säga att jag varje dag visar det på samma sätt som man gör en dag som denna. Därför är denna dagen bra, för att påminna oss om att vara rädda om det vi har. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, det blir bara grönare där du vattnar det. Så är det!
Men det finns olika sorters kärlek, det är sällan en känsla som kommer ensam. Kärleken för med sig många blandade känslor bland annat saknad. För mig är det en kärlek med outhärdlig saknad efter dig min älskade lillebror! I skrivande stund kan jag inte förstå att du är borta, kan inte förstå att din kropp inte längre finns att krama på och beundra. Det går inte, jag vägrar att inse att du inte längre finns bland oss! Du är en del av mig, kommer alltid vara!
Själens spegel
Är det så att jag för alltid kommer att se sorg i dina ögon? Se att i själens spegel saknas den livsglädje och lycka som en gång brann. Är det så att med tiden så lär man sig att hantera den sorg man bär på? Jag tror att i själens ögon kommer för alltid saknaden efter dig lysa igenom, för det är en livslång saknad! Det gör mig så ont att påminnas varje gång jag ser in i dina ögon.
fredag
Äntligen helg och fredag, vilket innebär kärlek i massor. Jag saknar dig!
7 månader
Timmar blir till dagar, dagar blir till månader, med andra ord så går allting i hastig fart förbi. Men att leva utan dig känns varje dag som en evighet. Ibland känns livet inte värt att leva, men jag måste inse att jag måste se framåt, jag måste leva. För min egen skull, för min familj, för att jag vill! En dag kommer livet få en helt ny mening.
jag dör lite varje gång jag tar ett steg framåt
första dagen på resten av skoltiden
VG
Är i en lyckobubbla, och jag skiter i om inte lyckan tränger sig igenom hela mig för känslan för det hela är skön och lättnad! Anledningen till denna lyckobubbla är att mitt skötebarn, c-uppsatsen fick det finaste betyget man kan få, VG mina damer och herrar, VG! Känn på den! Jag och mina trogna vän klarade det hela vägen igenom, som avslutning så slog vi till med ett VG på opponeringen också, vi drogs med av flowet som c-uppsatsen gav och fortsatte leverera! Nu väntar endast en termin kvar av ssk-programmet, inte ens ett halv år kvar till examen och det finns ingen som kan vara mer taggad än jag inför dessa månader! Kom an, ge mig tentor, föreläsningar dagarna långa, för just nu känns det som inget kan stoppa mig. Jag får helt enkelt inse att jag är bättre än vad jag tror om mig själv, ta fram detta när allt det jobbiga tar över. Kan knappt stå ut med att det kommer dröja två veckor till tills jag får träffa mina underbara föräldrar. Men jag vet att de har det bra och att de njuter så det gör längtan lite bättre!
nytt
Onsdag
Nu var det länge sedan sist, men ibland så känner man inte för att dela med sig. Dagarna springer förbi, skolan tar en stor del av min tid och kommer till veckan att ta över det.. Under tiden jag inte varit här har jag insett att livet numera innebär tomhet, det är så det kommer att vara, tomt. Jag kan planera för framtiden med pirr i magen, men hela tiden finns den där, känslan som dämpar pirret i magen. Känslan som påminner mig om att jag inte är lyckligt lottad här i livet, men jag är tacksamt för alla de som finns runtomkring mig, de vackra och fina människor som stöttar mig genom vardagen.
Från den ena till det andra, idag får jag min dom om vårt skötebarn, c-uppsatsen.
6 månader
Vad är meningen med livet? Varför togs du bort ifrån oss? Varför? Jag älskar dig så otroligt mycket lillebror, kärleken till dig kommer aldrig kunna beskrivas i ord. Det är så mycket mera än vad ord kan beskriva! Saknaden ska vi inte tala om, det är den som gör ont, i precis var enda del i min kropp.. Sex månader med början på ett helvete, ett nytt sätt att tvingas leva på. Sex månader sedan jag senast hörde din röst, det känns som en evighet och med tanke på att det är så här jag ska fortsätta leva så känns det som att det kommer att bli ett långt liv utan dig!
År 2011
Jul
Dagarna har gått, precis som vilka dagar som helst. Men lördagen kallades för julafton, söndagen för juldagen och måndagen för annandagen. Dagar som annars och även nu varit en tid att umgås lite extra mycket med de som ligger närmast hjärtat. Men det var så tomt, så otroligt tomt utan dig. Jag tänker ibland på hur jag ska kunna klara av detta, hur jag ska kunna fortsätta att leva mitt liv utan dig. Ibland önskar jag att jag också bara försvann så att jag fick vara med dig, men det är när jag är svag. När jag är lite starkare inser jag att jag har mycket kvar att göra i livet, att jag har många här som jag älskar och inte vill gå miste om. Men ibland spelar det ingen roll känns det som, för det enda jag vill är att vara med dig! En natt drömde jag om dig, vi kramade varandra, jag blev alldeles varm inombords, jag kunde känna värmen från dig. Varför är drömmarna och minnena det närmsta jag kommer dig? Det var tomt att ta kort framför granen, jag var själv.
Dagen före doppare dagen
En tid för att umgås, glädjas och äta en massvis av mat som lagats på mycket kärlek. Det är precis vad denna högtid är. Men när man inte känner så mycket glädje, när den man kanske vill umgås med allra mest inte finns längre. Hur gör man då? Vi kommer "fira" denna högtid, men det känns inte som andra år, det kommer aldrig mera att bli den samma. Jag vill att det ska vara som vanligt, jag vill att du ska vara här, jag är trött på att ha dig i himlen nu, jag vill ha tillbaka dig här på jorden, NU!
21 december
Är det tillåtet att känna lättnad?
Besked
Idag har jag/vi varit med om något fruktansvärt, svart på vitt har vi fått konstaterat vad som hände vår älskade son och lillebror! Det är inte mänskligt, det som mina ögon läste och mina öron hörde, om det fanns någon cell kvar i min kropp som klarat sig från smärtan så är alla celler från och med idag smärtpåverkade, utan tvekan! Men om man får säga, och om det kan vara skönt att få allting konstaterat, så var det det. Ingen kan någonsin konstatera till 100% varför, man man kan tro. Det ger mig ett lugn, ett lugn som jag inte känt på fem och en halv månad. Smärtan och saknaden är fortfarande kvar, men "förklaringen" ger mig idag ett lugn. Men självklart önskar jag att jag hade haft dig här, älskade lillebror jag hoppas du finner ro, tills dagen vi ses igen.
Små mirakel
Virknål och tidtagning
Det ryker om virknålen, jag ligger efter i handarbetet, bebisen vill tydligen komma ut tidigare än beräknat. Men, så himla ledsen är ju inte jag för det. Mellan varven så är jag tidtagare på värkarna, spännande! Låt detta gå bra, låt det komma ut en frisk liten skit. Låt det bli imorgon dag så jag får se underverket och dess fina, stolta föräldrar!
Tisdag
I dig har många mist ett barnbarn, en kusin, en vän, en lagkramat det är så mycket vi går miste om när inte du finns. Men hur det än är så är det mamma och pappa som mist ett barn, jag som mist ett syskon. Vi är inte ensamna men det är hos oss det fattas någon, det är vi som är en man kort. Man ska ta fram alla dessa fina minne som man har tillsammans med dig, för det är så du finns för mig nu, men det är ju just det som gör som ondast, att man bara får ha dig i minnet. Jag är kommer aldrig mera bli densamma.
Torsdag
Trots att praktiken är hur bra som helst, så går jag på någon slags reservenergi som egentligen inte finns. Detta yttrar sig på olika sätt, kroppen börjar helt enkelt att säga ifrån.. Kanske borde lyssna på kroppen, men vad händer när jag släpper fram det.. Det måste i alla fall vara bra att göra lite sånt här ibland tänker jag: