Nu är jag hela ett år äldre, ett år som har fört med sig alla möjliga konstiga, bra och hemska känslor. Det var min första födelsedag utan dig, första gången inga av mina allra närmaste var där. Men jag gläds otroligt mycket åt dom som var där. För det är ingen dag man vill fira själv, inte jag i alla fall. För dagar som denna får man ju möjlighet att träffa alla de fina människor som finns runt omkring en, och det tycker jag om. Jag förundras ofta över hur olika vi är, men att vi ändå kan vara så nära, jag gillar det. Jag blir också oerhört glad och varm av alla som skickade fina grattishälsningar till mig, det betyder mycket! Något annat som jag gillar (allra mest) är mina fantastiska föräldrar, de har varit med om det värsta föräldrar kan drabbas av, jag har aldrig sett dem må så här dåligt. Det känns så hopplöst att veta att det är så det kommer att vara, hopplöst att veta att det inte finns något jag kan göra för att få dem att må bättre. Mitt i allt detta så finns de ändå där för mig. Min kärlek till dom är svår att beskriva, jag vet inte vilka ord jag ska använda för att ge känslorna rättvisa, tycker inte riktigt att det finns några ord som kan bekriva dem på ett värdigt sätt.. Jag älskar er!