Har spenderat dagen i Karlstad både på universitetet och stan. Blev en lång dag så det var skönt att få komma hem och slänga sig i soffan. Inspirationen för att skriva, lusten att plugga och att hitta en fungerande vardag varierar från dag till dag. Men den senaste tiden har jag känt en sådan tomhet, helt tom.. Tror det kan vara så att jag inte orkar känna efter, för jag orkar inte känna de känslorna som jag vet kommer om jag skulle känna efter.. Från det ena till det andra så tycker jag iaf att Cloetta har lyckats bra med årets smak på JuleSkum!

Har återvänt till Karlskoga, mamma är med och kvällen kommer bjuda på att fixa i ordning det sista inför advent. Mitt hjärta har alltid klappat lite mer för julen och vintern, det är en sådan otrolig mysig tid. När familj och vänner samlas för att umgås, stämningen är förhoppningsvis på topp och alla ger det lilla extra för att bidra till den gemytliga stämningen. Det är precis därför jag tycker om denna tiden på året lite mera än de andra årstiderna. Givetvis har varje årstid sin tjusning och jag skulle faktiskt inte vilja vara utan någon. Jag tror att blandningen gör att man uppskattar varje årstid på ett speciellt sätt. Men julen i år kommer inte att bli den samma, jag vet det. Glädjen kommer blandas med sorg och saknad. Kommer det bli smärtsamt, kommer vi kunna glädjas? Vi har varandra men du fattas oss, så otroligt mycket, vi är ingen familj utan dig.. Trots det "måste" adventspysslet upp, saffransbrödet bakas och klapparna köpas.. Det kommer kanske inte få mig att må bättre, men det kan inte få mig att må sämre iaf. Man måste göra det som har gjort en glad, försöka finna lycka och glädje i det igen. Livet fortsätter..

Idag slog tanken mig, att du inte längre finns bland oss, att dina rester finns i jorden. Det var en väldigt konstig känsla, jag kände mig så tom. Vakna till och insåg att så kan det ju inte vara, trängde undan tanken. Försökte ta till mig den igen lite senare men det gick inte.. Det är så otroligt små stunder, inte ens varje dag, som dessa små stunder vänder upp och ner på min tillvaro! Men när de kommer för de med sig så olika känslor, dagens var tomhet!

Vi är redo för Breaking Dawn del 1, låt filmen rulla..

Behövde rensa huvudet lite, så tog en lång promenad med mamma. Ventilerade både luft och tankar, så otroligt välbehövligt efter en dag som denna. När vi kom hem fortsatte jag att låta tankarna vara på annat håll en stund, vilket resulterade i denna lampskärm till mamma och pappa, lätt som en plätt, roligt som bara den!

Idag är det våran älskade, finaste pappas dag. Jag vet hur mycket pappa betyder för dig, hur mycket du betyder för honom. Hur stolt han var/är över dig i dina stora prestationer, hur engagerad han var i dig, att han alltid ville dig väl. Ert förhållande var så speciellt, du älskade att reta och skoja med pappa och pappa blev alltid sur, men ni båda visste innerst inne att orden inte kom från hjärtat, ni visste bara inte hur ni skulle visa för varandra vad hjärtat egentligen ville säga. Det var ert sätt, då irriterade jag mig på det, tyckte att ni var jobbiga, ni var tvungna att vara varandras motpoler, men ert delade intresse för sport, bandy men framförallt hockey och Färjestad, det var så sammansvetsat, i det var ni ett! Jag kunde aldrig ana att jag skulle sakna det så himla mycket! Jag saknar att du inte finns här en dag som denna, att du inte ens visste att det var farsdag, att du inte hade ordnat present, att jag blev irriterad att jag alltid skulle fixa allt! Jag saknar det, jag skulle vilja vara irriterad för att behöva fixa allting för att du glömmer och inte har koll, nu fixar jag utan att vara irriterad, för jag har ingen att vara irriterad på! Jag saknar det, jag saknar DIG!

På resande fot igen, denna gång är destinationen långt söder ut, närmare bestämt Lund. Har själv aldrig varit så långt nere i landet, vad jag vet. Det ska bli spännande, om inte annat väldigt roligt att få träffa mina fina vänner, den ena bosatt där och den andra kommer från Kalmar. Vi har mycket att ta igen, mycket att minnas och mycket nytt att berätta för varandra. Jag ska njuta!

Är långt nere, fundera på om jag kan ta ett break från mig själv, från livet i helhet just nu. Det är mycket överallt. Men konstaterade snabbt för mig själv att det inte går, jag har inte tid att fly, bryta ihop. Jag har mina studier som ingen annan skulle göra under mitt "uppbrott", men jag har ju bra en av mig. Ska man inte tänka på sig själv, fast det gör jag väl om jag genomför mina studier? För jag pluggar ju för min egen skull, ingen annans. Men när kommer brytpunkten, hur mycket är jag kapabel till att klara? Vad händer när jag inte klarar mer? Kommer den dagen? Ska jag klara det här? Varför ska man klara av att hantera och lära sig att leva med denna sorg, tomhet och fruktansvärda smärta? Din ord klingar i mina öron: "Det ordnar sig!", lugn och sansad sa du alltid så, oavsett vad det var så sa du att det ordnar sig..

Har tagit en promenad i kärt sällskap, andats in den friska luften som finns här nere, promenaden går alltid förbi dig! Så overkligt!

För dig har det tänts ljus, vi har gråtit, samlat oss och gråtit igen! Du är så otroligt saknad lillebror inte bara av mig och din familj, av många! Jag leker med tanken att du finns med mig, inte kroppsligt men inom mig. Jag hör vad du säger till mig ibland, vad du skulle sagt om du fanns med kroppsligt. Det får mig att skratta inombords, du värmer mig! Det brinner ljus för dig, för allt vad du var och är! Du är den finaste av människor, du är allt för mig nu och föralltid!

Just nu i trägården i Gullspång.. Tur att det finns fantastiska människor! Här är allt påtagligt, trodde att du skulle stå med arbeta yxorna på och en spade i handen, men så var det inte.. Ikväll ska vi till kyrkan och tända ljus för dig. Jag vill inte, jag vill att du ska vara här! Jag saknar dig så himla mycket lillebror!

Fina vänner, här nu och föralltid.. Taco, idol och massvis av skratt, precis vad vi behöver!
Even in the best of days, I have to let go of your hand..

Livet vill mig inte väl, så skulle man kunna sammanfatta det.. Förlorat en bror och Rihanna väljer att ställa in konserten 10 min innan start! Nej, det var inte på grund av mitt öde som Rihanna ställde in konserten, det var för hennes eget.. Och att förlora David går inte ens att jämföra med den inställda konserten, då konserten enbart framkallade besvikna känslor! Davids bortgång var mer än en besvikelse, det är en livslång smärta! Jag skulle kunna betalat flera tusen miljoner för att missa hennes konserter om jag bara fick ha David här!
Men nu blev det ju inte så. Får väl ändå ta fram det bra i Stockholm, min svägerska (det lät gammalt, hon är inte gammal, hon är jätte söt) som jag fick träffa och andra fina bekantskaper! Tanken med resan var ju att skingra tankarna för en stund.. Men det kan man ju göra genom att spendera en hel dag på universitetet också..
Känner på mig att helgen kommer att bli tuff..
(så här bra platser hade vi iaf)

Blev inget skrivande igår, var tom från förra inlägget. Det tog mera än vad jag trott, samtidigt som det var skönt att få ur sig.. Just nu är jag på tåget, destination Stockholm, Globen och Rihanna! Förträffligt sällskap! Kroppen är ihålig, skriker, gör ont.. Men hoppas att denna resa får mig att tänka på annat, jag har dom finaste människorna omkring mig!