Jag känner en lättnad inombords, eller jag vet inte om lättnad är det rätta ordet. Men jag känner ett lugn, ibland funderar jag på om jag verkligen får känna detta lugnet, är det ok att känna ett lugn eller en lättnad över det hemska som vi fick läsa och höra om David. Fast det är väl inte det vi fick läsa eller höra i sig som jag känner en lättnad över, det är nog mer känslan om att jag har förstått att David är död, att han är borta och inte kommer att komma tillbaka. Detta kanske låter jätte knäppt nu, men jag hoppas ju fortfarande på att allt detta hemska inte är sant, men jag förstår i andra stunden att det är sant, det är verkligt. Vilket har tagit mig ett steg framåt i mitt sorgarbete, det är fruktansvärt men det är skönt att känna detta lugn.. Jag tänker faktiskt ta till vara på detta lugnet som jag känner inombords, för imorgon är min födelsedag. Min första födelsedag utan dig lillebror, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner inför denna dagen, dels har man blivit äldre och vill helst inte fylla år längre men sen så vet jag inte riktigt om jag vill fira dena dag, det känns så fel.. Det enda jag önskar är att du fanns här, så att allt kunde vara som vanligt. Imorgon får jag även besked om min c-uppsats, jag hoppas så innerligt att det blir ett bra besked.