Nu var det länge sedan sist, men ibland så känner man inte för att dela med sig. Dagarna springer förbi, skolan tar en stor del av min tid och kommer till veckan att ta över det.. Under tiden jag inte varit här har jag insett att livet numera innebär tomhet, det är så det kommer att vara, tomt. Jag kan planera för framtiden med pirr i magen, men hela tiden finns den där, känslan som dämpar pirret i magen. Känslan som påminner mig om att jag inte är lyckligt lottad här i livet, men jag är tacksamt för alla de som finns runtomkring mig, de vackra och fina människor som stöttar mig genom vardagen.
Från den ena till det andra, idag får jag min dom om vårt skötebarn, c-uppsatsen.