onsdag

Idag är det torsdag och det innebär att mina käresta kommer hem, jag längtar efter honom, efter hans trygga famn. Som tur är har jag fina vänner runt omkring mig som stöttar även när han inte finns där. Men jag vet att det är han som får ta de värsta smällarna. Jag är glad och oändligt tacksam över alla fina vänner som finns runt omkring mig, det är ingen som kan förstå hur ett litet meddelande kan ha en sådan stor betydelse i mitt liv!

En sak funderar jag på väldigt mycket varför människor alltid öppnar en konversation: "Hej, hur är det?". Ja vet, alla säger så, har gjort i alla tider för man tycker att det är en trevlig hälsningsfras.. Men är man verkligen beredd på svaret på frågan man ställer, eller räknar man bara med att personen som man frågar alltid ska svara "Ja, det är bra. Hur är det själv?". För om man ställer den frågan, med förhoppning om att den andra personen bara ska säga "Jo det är bra", fast man egentligen vet att så inte är fallet. Varför ens fråga? För man är ju inte intresserad av att veta hur man mår, och om du är det borde man ha hyffs att förstå att man inte mår bra. För det borde väl vem som helst förstå? Men människor kanske bara vill ha det bekräftat?
Man kan skratta, vara glad men jag känner ingen lycka.
Så nästa gång vi träffas, "Hej, vad roligt att se dig!" (om du nu tycker det)

Jag funderar så på om jag ska gå igenom det som hände den 1/7, så som jag kommer ihåg det.. Skulle vilja göra det, men inser att det kommer att bli ett långt inlägg, mycket privat och otroligt mycket känslor. Och efter det sedan kanske beskriva mina känslor och upplevelser dagarna efter olyckan som tog min brors liv..

Kommentarer
Postat av: Samuel

Hej Frida,



Det där var någonting jag tänkte väldigt mycket på när min pappa gick bort. Folk frågar liksom alltid hur det är utan att egentligen tänka på vad de egentligen frågar, och definitivt utan att vara beredda på någonting annat än "jo tack, bra" eller på sin höjd ett "jodå, det är väl ok".



När man är i en sån situation som jag var i då, och fortfarande är i ibland, och som du är i just nu så är det inte bra. Det är aldrig gediget bra. Man kan ha bättre dagar, men någonstans därinne så finns det alltid någonting som vill ut. Men vad svarar man? Man kan ju inte säga annat än "Jo tack, helt ok. Själv?".



Tycker att du ska försöka få ur dig orden om hur du upplevde det hela. Kanske inte för att folk ska få läsa det, men för din egen skull. Jag gjorde det, och jag tyckte att det var väldigt skönt att få sätta ord på hur jag upplevde situationen. Funkade som skön terapi för mig. Om du känner att du vill göra det så tycker jag att du ska det. Sen kan du ju välja själv om du vill publicera det här eller inte.



Förlåt för en lång uppsats. Tänker på er! Ta hand om dig och hälsa familjen så gott!



Kram Samuel

2011-10-05 @ 13:15:49
URL: http://www.samjonsson.com
Postat av: Anonym

Hej, Samuel!

Vad roligt att du tittade in här! Ja du om någon förstår väl vad smärtsamt det kan vara..

Jo jag är ju också lite sån, vill gärna skriva. Tycker redan nu att det är skönt att gå tillbaka och se vad man skrivit, blir som en dagbok, men jag väljer ju som sagt själv hur personlig jag vill vara!

De hälsar tillbaka, hälsa din kära sambo!

Kram

2011-10-05 @ 15:28:17
URL: http://littlef.blogg.se/
Postat av: Malinkippe

Hur är det.. Ja det kan verkligen vara fruktansvärt tungt att få frågan. Som du skriver tänker inte alla på frågans faktiska innebörd och jag kan våga påstå att de flesta räknar med att få det korta svaret; jo det är bra... Har haft många diskussioner om just detta på jobbet. När vi frågar våra klienter är man beredd på att det kan bli ett långt svar, då är det jobb och de flesta jag träffar på jobbet har det tufft på många sätt. Men privat...



Jag tycker det är sorgligt att folk frågar 'hur det är' när de egentligen inte vill veta, samtidigt som det är tufft för mottagaren av frågan som du beskriver Frida! För många är detta en småsak men jag vet hur tufft det är att ha mycket inom sig som gror som inte andra vet.



Blev lite snurrigt inlägg men känner så väl igen mig i ditt resonemang.. Du skriver så bra!



Ta hand om dig! Tänker på dig!

Kram malin



2011-10-05 @ 18:48:08
Postat av: Frida

Ja du har så rätt Malin!

Tack, det värmer! Kram

2011-10-20 @ 18:48:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0