Kämpa, Frida kämpa.. Tack vare en otroligt kreativ uppsatsvän ser det ut som om vi kommer klara denna hösten fint. Det känns stabilt, det känns bra att ha en stöttepelare, för jag inser nu att det hade blivit tufft att skriva denna uppsatss själv.
Det är svårt att ta fram dig endast några minuter varje dag. För du finns där hela tiden. Idag och några dagar tillbaka känns allting väldigt overkligt. Jag tror inte på att det är sant, för du var ju nyss här, så lätt kan det ju inte vara att släcka ett liv, nej det kan det inte.

Älskar dig, Saknar dig.