Jag har så mycket som jag vill berätta för dig lillebror, sådant som du skulle uppskatta så mycket. Jag har så många frågor till dig, sådant som man alltid tänker fråga en annan gång. Men nu kommer inte en annan gång och mina frågor kommer aldrig någonsin bli besvarade.
Jag vill ha ett nytt kort på dig och mig, för det känns som om jag visat alla fina kort på oss nu. Men det går ju inte. Jag får inte stå bredvid din sida och visa min stolthet. Jag får stå själv. För det är vad jag är, själv. Jag känner mig inte ensam, men jag är själv.
Jag tar inte till mig att du är borta, jag stoppar det i ett fack som redan är fullt, som inte behärskar mera.
Är det när jag gråter som facket töms lite, bit för bit? Hur kan världen vara så grym? Tankar som aldrig förut varit tänkta, är dagliga tankar, dom tillhör nu vardagen. Man får tänka konstiga tankar, de tankar som slänger ner oss i helvetet men även de tankarna som hjälper oss upp!

Idag ska du skänka de som står dig närmast en tanke eller en fin gest. Jag tycker att det är en fin dag, en bra dag. Det är inte så att jag älskar min nära mindre och jag uppskattar dem inte eller mindre de andra dagarna. Men jag kan inte säga att jag varje dag visar det på samma sätt som man gör en dag som denna. Därför är denna dagen bra, för att påminna oss om att vara rädda om det vi har. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, det blir bara grönare där du vattnar det. Så är det!
Men det finns olika sorters kärlek, det är sällan en känsla som kommer ensam. Kärleken för med sig många blandade känslor bland annat saknad. För mig är det en kärlek med outhärdlig saknad efter dig min älskade lillebror! I skrivande stund kan jag inte förstå att du är borta, kan inte förstå att din kropp inte längre finns att krama på och beundra. Det går inte, jag vägrar att inse att du inte längre finns bland oss! Du är en del av mig, kommer alltid vara!

Är det så att jag för alltid kommer att se sorg i dina ögon? Se att i själens spegel saknas den livsglädje och lycka som en gång brann. Är det så att med tiden så lär man sig att hantera den sorg man bär på? Jag tror att i själens ögon kommer för alltid saknaden efter dig lysa igenom, för det är en livslång saknad! Det gör mig så ont att påminnas varje gång jag ser in i dina ögon.

Äntligen helg och fredag, vilket innebär kärlek i massor. Jag saknar dig!

Timmar blir till dagar, dagar blir till månader, med andra ord så går allting i hastig fart förbi. Men att leva utan dig känns varje dag som en evighet. Ibland känns livet inte värt att leva, men jag måste inse att jag måste se framåt, jag måste leva. För min egen skull, för min familj, för att jag vill! En dag kommer livet få en helt ny mening.