Idag är en dag av glädje och sorg. Idag blir två av mina närmsta ett år äldre och idag är det fem månader sedan du (ofrivilligt) lämnade oss. Det känns som om allt börja sjunka in, men ändå inte. Jag vill ju inte att det ska sjunka in. Jag kan inte förstå att livet ska vara såhär, att du inte ska få uppleva det som jag får uppleva. När jag ser bilder på dig är du så nära men ändå så långt borta! Jag vill inget annat än att ha dig här! Du är min önskan och min dröm, du är mitt allt.