Sovmorgon

Tillbaka, ja det kan väl diskuteras.. Att skriva här har så låg prioritet just nu, högst på prio listan står:
- att göra bra ifrån sig på praktiken
- måla, slipa, damma, städa, tvätta
- fixa inför examensdgen, både här hemma och på universitetet. För givetvis har jag tagit åt mig att vara ekonomiansvarig och broschansvarig.
- försöka ha kvar ett socialt liv

Allt detta är jätte intressant, roligt och ger fina resultat. Men jag glömde att ta med att jag skulle andas på priolistan, för jag har liksom glömt det lite. Trott att allting är som vanligt, att batterierna inte kan ta slut att man kan jobba och greja från klockan 06.00 på morgonen till 23.00 på kvällen 7 dagar i veckan i 3 veckors tid. Men jag har kommit underfund med att det inte fungerar, min kropp orkar inte det. Jag förtränger att jag bär på en stor sorg och saknad efter min lillebror. Tror istället att jag har superkrafter, men det har jag inte. Detta resulterade i sovmorgon, en cykeltur, sola, slappa. Alltså bara göra det som jag inte fått gjort på så länge, det som får mig att må bra har jag trott att jag ska klara mig utan. Men jag kan inte lura mig själv, i alla fall inte min mage. Så idag lyssnar jag på min kropp, som säger att jag inte ska göra något. (men hjärnan säger att jag är "tvungen" att tvätta, plocka ur diskmaskinen, städa, måla trappan och trappräcket) Ja vi får se hur dagen slutar..

(Nu kanske några av er tänker, "så där har mitt liv sett ut i flera års tid", men jag kan meddela er att jag var en av dom som inte kunde förstå va depression var, kunde inte förstå att krafterna kunde ta slut. Men nu vet jag! Och jag tänker inte tillåta mig själv att må sämre bara för att jag inte lyssnar på min kropp. Endast jag vet vad som är bäst för mig!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0