Jag har så mycket som jag vill berätta för dig lillebror, sådant som du skulle uppskatta så mycket. Jag har så många frågor till dig, sådant som man alltid tänker fråga en annan gång. Men nu kommer inte en annan gång och mina frågor kommer aldrig någonsin bli besvarade.
Jag vill ha ett nytt kort på dig och mig, för det känns som om jag visat alla fina kort på oss nu. Men det går ju inte. Jag får inte stå bredvid din sida och visa min stolthet. Jag får stå själv. För det är vad jag är, själv. Jag känner mig inte ensam, men jag är själv.
Jag tar inte till mig att du är borta, jag stoppar det i ett fack som redan är fullt, som inte behärskar mera.
Är det när jag gråter som facket töms lite, bit för bit? Hur kan världen vara så grym? Tankar som aldrig förut varit tänkta, är dagliga tankar, dom tillhör nu vardagen. Man får tänka konstiga tankar, de tankar som slänger ner oss i helvetet men även de tankarna som hjälper oss upp!