Snälla någon, ge mig energi, styrka! Snälla någon, gör mig till den jag en gång var. Snälla jag vill inte vara den som vill somna om när morgonen gryr och jag slår upp mina blå, jag vill inte vara den som ser motgångar med allt. Jag vill vara den jag var, glad, pigg och full av livsglädje, se positivt i allt, att varje motgång var en lärdom, bryt ihop och kom igen. Kunde inte förstå människor som mådde dåligt, det är ju bara att ta tag i sig själv, livet!! Så var mina tankar förut, men nu så är tankarna helt annorlunda. För nu är det jag som mår dåligt, jag är den som jag trodde att det bara var att ruska om, skaka lite på, le så blir allt bra. Jag vet att ett leende lurar många, jag vet att om jag ler och säger att allt är bra, så tror man det. Men när man inte längre orkar le och ljuga om att allt är bra, när man inser att när man slår upp dom blå på morgonen att helvetet fortfarande är kvar, att det är en ny dag att ta sig igenom. Då har man inget annat val, jag mår dåligt, jag mår inte bra. Jag kan le och skratta, men jag är långt ifrån glad. Jag ser fram emot saker och ting men tycker att vägen dit är outhärdlig, fruktansvärd, vill inte! Jag får må dåligt det är inget konstigt med det, det är så mitt liv ser ut. Men att lära sig att leva med det nya livet tar så mycket mera än det ger!