Vem vill mig något så ont? Vem har för alltid tagit min lillebror från mig? Hur kan det finnas så mycket ondska, att man tar någons liv? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Innan detta hände så var mina "värsta" mardrömmar att jag hade tatuerat något stort på ryggen eller armarna. Jag vaknade alltid kallsvettig med så mycket ångest över vad jag gjort. Men varje gång jag kom underfund med att det som tur var bara var en dröm, spred sig lättnaden i kroppen och all ångest försvann. Det är en sån otrolig skön känsla, när man vet att allt det där hemska bara var en dröm. Trots att jag fortfarande kan drömma att jag tatuerar olämpliga saker på olämpliga ställen på min kropp så tillhör de drömmarna inte längre mina värsta. För min värsta mardröm är min verklighet! Jag får aldrig lättnadskänslan i kroppen när jag vaknar, ångesten över hur mitt liv är försvinner inte, den finns där jämt och ständigt. Jag ska leva med att min lillebror togs bort ifrån mig för resten av mitt liv!
Trots mina mardrömmar om tatueringar har jag inte en enda sekund ångrat den jag gjorde för dig, det kändes så rätt från första stund!