Det är en dag som alla andra, men ändå inte. Du är inte med mig, du finns bara inom mig. När jag stog och lagade mat förut blev jag glad när jag mindes tillbaka bland de sista gångerna du var hemma hos oss, när jag bjöd dig på lax, potatis och äggsås. Jag blev så glad när jag tänkte på det, jag blev glad för att du fick uppleva den äggsåsen som jag själv tycker är så god.
Men i andra stunden blev jag ledsen och arg för att du inte får smaka på min mat som jag ska göra när jag ska ha julen hemma hos mig för första gången, när jag kanske har gjort en egen jansons.. Visst det kanske inte alls skulle bli som farmors men då skulle vi skratta och jag skulle lova alla att jag inte ska göra jansons någon mera gång.. Jag inser då att du aldrig mera kommer att smaka på min mat, inte nu, inte imorgon, aldrig.

Jag går sönder långsamt inifårn, men jag blir varm av minnena av dig.